Jo, alltså i helgen så ska jag på 30-årsfest/middag/kalas. Det ska ju bli trevligt och hela baletten, men det börjar liksom kännas lite...ensamt. Det är lilla jag och 6-7 par som ska dit. Nu känner jag de flesta väldigt väl, och de är inte nykära, de sitter inte ihop vid höften längre, så jag känner mig inte utanför på det sättet. Mer att jag på något sätt lever ett helt annat liv, som innehåller andra saker. Man hamnar lätt lite vid sidan om bara. Ja, ni fattar.
Det pratas om familjesemestrar, graviditeter, tjuriga ungar och magsjuka. Jag gillar alla dessa saker, (förutom magsjuka då) men de är inte en del av mitt liv. Nu kan ju jag lätt hålla låda för fem personer (minst) och sitter inte tyst i ett hörn och lyssnar. Nä, jag pladdrar på om mitt singelliv, med jobb, skola, aldrig sinande fester och krogrundor, trassliga kärlekshistorier och nätter och dagar fyllda med så mycket sömn en förälder bara skulle kunna drömma om. Och ibland känner jag mig jäkligt lyckligt lottad som slipper grinande, snoriga ungar, trilskas på dagis, laga mat, ta massa ansvar, komma i andra hand... Men ibland kan jag fan sakna att vara i ett förhållande också. Sakna att dela allt med sin partner in crime, sin bästa vän, som man dessutom råkar vara kär i. Jag kan sakna att ha en egen familj, med griniga, snoriga och alldeles underbara ungar.
Jag tror jag saknar den där självklara tvåsamheten, att faktiskt få ta för givet att någon älskar en. Att VETA att han faktiskt ringer när han ska. Att få känna sig trygg och bekväm för att man varit tillsammans så länge att man bara vet att det fungerar. Att planera, drömma om och göra saker tillsammans. Resa, uppleva, dela saker. DET kan jag verkligen sakna. Det är allt lite ensamt ibland att vara själv. Vid såna tillfällen kan ja bli en gnutta avundsjuk på mina vänner som har allt det.
Kanske man skulle leja någon, bara att ha med sig på par-tillställningarna liksom. Det är ju då det blir extra uppenbart att man är ensam. Resten klarar jag. Hmmm... Man kanske skulle lägga ut det som en platsannons på arbetsförmedlingen typ.
Manlig del av par sökes.
Arbetstid:
Deltid, mestadels kvällar och helger.
Det är en fördel om du har annan, huvudsaklig sysselsättning.
Kvalifikationer:
Jag söker dig som är social, utåtriktad och har god samarbetsförmåga. Du bör fungera väl i grupp men samtidigt vara självständig och ta egna initiativ. Du bör ha goda matlagningskunskaper och vara väl orienterad inom samtalsområdena förlossningar, fiske, sport och barnsjukdomar.
B-körkort erfordras.
Det är mycket meriterande om du tidigare haft ett förhållande.
Lön:
Tyvärr inte.
Stor vikt kommer att läggas vid personlig lämplighet.
Fast sen när festen börjar lida mot sitt slut, vinflaskorna är tömda och dramat börjar (ni vet, någon är svartsjuk, någons partner är för full, någons partner glömde diska förra månaden...), ja då känns det ju faktiskt rätt skönt att åka hem själv. Utan tjafs. Jo, det är allt lite ensamt ibland. Och lite underbart.
