Nu är jag riktigt arg igen.
Internet har verkligen blivit ett forum för människor som är oerhört bittra och enbart vill klaga på saker. Jag tänker på kommentarer på myndigheters hemsidor, på bloggar, på facebook. Och det mest alarmerande i detta finner jag i att dessa människor som skriver dessa kommentarer inte ens tycks vilja förstå, eller omvärdera sin åsikt. En del är så fast beslutna om något att de vägrar i sten att erkänna att de hade fel, även om de får det bevisat för sig. Och att folk är så in i bomben jävla okunniga. Skrämmande! Pardon my french, men jag är lite upprörd som sagt.
Det som upprör mig mest är de rasistiska kommentarerna. Just nu pågår en debatt om vad invandrare ska få, eller inte få i Sverige. På facebook läste jag just kommentaren att "Dom kommer hit och tror att dom ska få allt gratis". På riktigt. Det stod så. Jag vill bara gråta.
Vem är den här personen som tror sig veta vad som rör sig i huvudet på alla Sveriges invandrare? Vem är hon att ens kunna försöka förstå vad en människa som lämnat sitt hemland, sin familj, sina rötter, sin historia, sitt allt, tänker? Vad vet hon om hur det är att fly från krig och terror, att inte få säga sin åsikt, att inte få tillhöra och utöva sin religion, att inte få rösta enligt sin politiska övertygelse, att inte få rösta överhuvudtaget?
Vem är hon? Och tror hon på fullaste allvar att en människa som flytt, som lämnat allt, som gått igenom helvetet och tagit sig ur det levande kommer hit för att få saker gratis???
Man blir ju mörkrädd. Okunskap är det farligaste som finns.
I Sverige har vi en välfärdstat och ett system som satsar på allra svagaste. Så är det inte i alla länder. I Sverige får de som inte gått ut gymnasiet företräde till Komvux och mer bidrag om de studerar. De som står allra längst från arbetsmarknaden kan få hjälp med utbildningar eller anställningar med stöd. Det finns bidrag till de som har det sämst ställt ekonomiskt, som bostadsbidrag och socialbidrag och till och med ett allmänt barnbidrag. Det finns även speciella insatser för invandrare. Detta tycks väcka starka reaktioner hos många. Att det även finns särskilda insatser för yngre, eller långtidsarbetslösa, det verka inte uppröra lika mycket.
Jag undrar bara, när blev det vi och dom?
Och begriper inte folk att det blir så ofantligt mycket dyrare att INTE satsa pengar på de mest behövande. Människor som hamnar utanför samhället, som inte får hjälp i tid, kostar ofantliga summor pengar. Återigen, okunskap. Livsfarligt.
Sen handlar det såklart inte bara om pengar, utan om att människor ska få möjligheten till ett bra liv. Och om jag, med mina skattepengar, kan bidra till att någon som inte är så lyckligt lottad får det lite bättre, i form av något bidrag, stöd, insats eller någon utbildning, så gör jag det så gärna.
Jag är glad att jag rest mycket. Att jag fått bo och vistas i andra länder. Att jag själv fått vara en invandrare. Att gå runt med en klump i magen och vänta en evighet på ett beslut om uppehållstillstånd. Att inte veta om man ska få vara med sin partner, att inte om man får stanna kvar.
Nu fick jag mitt uppehållstillstånd till slut. Och att flytta till ett annat land var mitt fria val. Och ändå är det bland det svåraste, jobbigaste, mest krävande jag gjort i mitt liv.
Nu är jag hemma igen. Det valet hade jag också, och det valet gjorde jag. Alla som kommer hit har inte valt att flytta, många har tvingats att göra det. Alla som kommer hit har inte möjligheten att någon gång återvända till sitt hemland, för en del är det omöjligt. Och det minsta vi kan göra, är att visa lite jäkla respekt för dessa personer.
