Ursäkter, näthat och skrivlust

Blev så inspirerad av Åsa Petersens krönika att det började klia i fingrarna över att också peta i ämnet. Åsas krönika läser ni här om ni vill: http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=6817682

Jag har insett att jag med min ärlighet och framfusighet ibland sårar människor. Tre gånger den här veckan har jag gjort tre olika personer ledsna eller irriterade. Inte bra. Men, jag har bett om ursäkt och det gör jag alltid om det är befogat. Jag vet när jag gjort fel och då är det bara att erkänna det. Det är dock väldigt sällan jag sårar någon med flit, oftast kläcker/skriver jag bara ur mig något som jag hade i tankarna, utan att tänka på att någon annan kan ta illa vid sig. Det är det som är jag och det kommer nog inte att upphöra bara sådär. Men tack ni som påminner mig när jag gör fel. Ni gör mig lite, lite bättre.

Här kommer övergången till mitt nästa ämne: Näthatet. Hur tänker jag då? Jo, att dessa personer, som håller på med sådant gör det verkligen med flit. Sårar alltså. Jag har tänkt mycket på det där. Hur är man som människa när man ägnar tid och energi åt att skriva inlägg och kommentarer vars enda avsikt är att göra illa någon annan? Vad ligger bakom det beteendet? Och VEM ligger bakom det?

Kuriren och NSD har nyligen beslutat sig för att inte längre ha ett anonymt kommentarsfält. Helt rätt tycker jag. Och vips så blev hatkommentarerna så mycket färre. Så en slutsats kan vi dra, de som hatar på nätet vågar inte stå för sina åsikter när de kan kopplas till dem som person. Jag bara undrar; Om man är så feg att man inte ens vågar öppet stå för sin åsikt, hur kan man då anse sig ha rätten att sätta sig på en annan människa och försöka förnedra, förstöra och förgöra? Hur kan man se sig i spegeln varje dag när man försöker sparka på någon som är så mycket modigare, som visar sig, med namn, bild, videoklipp. Som vågar prata och höja rösten och säga ifrån om saker som är fel i samhället. Vilka är dessa personer och var gick det fel? Hur kan man ha så mycket ilska, hat och elakhet inom sig?

Jag är ingen offentlig person, men i och med viss uppmärksamhet för Ett Sverige för alla-initiativet har jag varit i både TV och tidningar. NSD:s kommentarsfält var då artikeln om  mitt initiativ skrevs fortfarande anonymt. Det kom mängder av kommentarer, både ris och ros. Mest ris faktiskt. Jag har ganska lätt för att skaka av mig saker, så kommentarerna stör mig egentligen inte. Med undantag för en av dem.

I artikeln så skriver de om mig som Maria, alltså mitt riktiga namn. Alla mina vänner och bekanta kallar mig dock för Mia (förutom min pappa). När jag scrollade bland kommentarerna, ner till en av de första till artikeln, så hittade jag något intressant. Någon som skrev att jag var en hycklare. Att jag aldrig skulle låta mina barn gå på en invandrartät skola. Att jag aldrig skulle bo i en invandrartät stad med mera. Någon som kallade mig Mia. Hittills hade jag i kommentarerna benämnts Maria.

Av just detta skäl fastnade den här kommentaren hos mig. För att det uppenbarligen är någon som jag känner, eller åtminstone vet vem jag är. Och denna någon tog sig tiden att sätta sig ner och skriva något sådant om mig. Just därför sved den. Ibland undrar jag fortfarande vem det var som skrev. Om du vågar kan du ge dig till känna, det vore intressant att ha en debatt med dig som tror dig känna mig så väl.

En sak är säker - Såna som du får mig inte att vilja sluta driva viktiga frågor. Såna som du gör att jag faktiskt postar en till video på Ett Sverige för alla, eller lägger upp en till bild, eller skriver ett till inlägg, eller filar på hur jag ska fortsätta arbeta med detta.

Och vet du vad: JAG är så mycket modigare än DU.