Jag som trodde på Luleå i år!! Starka, stabila, trygga, nästan lite tråkiga (men vad gör det om man vinner?) Luleå. Nu sitter man här alldeles tom i hjärtat och inser att nej, det blidde inget guld. Inte i år heller... Tungt.
 |
| Tåren på bilden tillhör inte mig |
Jag som till och med i vidskeplig anda offrade mig genom att inte se matchen. Eftersom jag missade första matchen, och vi vann den, och sedan förlorade alla de jag sett, så tänkte jag att OM jag inte tittar idag, ja då vinner vi. Men det hjälpte tydligast inte! Nån fler som är vidskeplig som jag? Jag kan även få för mig att lova vissa saker till någon högre makt (som jag inte ens tror på, utom då det krisar rejält!) i utbyte mot Luleå-vinst. Typ: Kära Gud, -Om bara Luleå vinner så lovar jag att börja diska direkt efter varje gång jag ätit/Äta nyttigare mat/Sluta svära. Deal? Om man har tur KAN det funka...
När jag satt och var som argast/ledsnast så visade sporten ett inslag om Boltons fotbollsspelare Fabrice Muamba, som ramlade ihop mitt under en Premier leauge match i England i en hjärtattack. Man utförde hjärt- och lungräddning medan hela publiken och alla spelare tittade på. Folk grät och bad öppet. Enligt reportaget vet man ännu inte om han kommer att klara sig. Det gav mig lite perspektiv på min sorg. För den handlade trots allt bara om hockey, inte om liv och död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar