Igår kväll råkade jag återigen fastna i min favoritfilm, Sex and the city, som gick på tv. Det finns få filmer som väcker så starka känslor i mig som den. Jag har gråtit så många tårar till den filmen att det inte går att räkna. Jag VET att den har ett lyckligt slut och allt det där, men det är inte det. Det handlar om allt det som filmen representerar. Vänskapen mellan fyra kvinnor, som är bästa vänner, och finns där för varandra, i vått och torrt.
Första gången jag såg Sex and the city var när jag bodde i Kanada. Jag gick och såg den med en ytlig bekant från jobbet. Jag grät och grät och grät. Hon kan inte ha trott att jag var riktigt hundra. Hon kunde ju inte veta att jag grät och grät och grät för att filmen påminde så mycket om en annan tid i mitt liv. När jag hade mina bästa vänner nära. Jag saknade mina vänner och min familj där hemma så otroligt mycket där jag satt i mörkret! Den filmen fick mig verkligen att förstå hur mycket jag saknade mina tjejer! Mina vänner! Dom bästa!
Jag hade ju lämnat allt. Allt och alla, för en enda person. Den där gången på bion var första gången jag verkligen insåg att det nog inte skulle räcka... Att man nog inte kan älska en enda person så mycket att det väger upp att förlora alla andra människor man älskar.
Ett år senare flyttade jag hem. Hem till familjen, hem till vännerna, hem till ALLT jag bryr mig om. Det som är viktigt och det som betyder nåt. En enda person kan inte ersätta allt det. Det vet jag nu. Men jag är jäkligt glad att testade.
Man måste ju våga lite ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar