Såra eller såras

Vi människor är lite märkliga ibland. Rent av elaka. Mot folk vi bryr oss om dessutom. Varför är det så? Igår hade jag en konversation med en vän. Vi diskuterade en del saker som hänt i det förflutna och jag är ganska säker på att vännen blev ledsen och upprörd. Det får man bli. Men jag blir så himla ledsen när folk häver ur sig elakheter enbart för att såra. För att det ska göra lika ont för någon annan som som för dem. Om man får kritik eller måste handskas med att man gjort fel, så är det så jävla stort att kunna ta den kritiken, acceptera den och lära sig något. Om man bara sätter taggarna utåt och slår vilt omkring sig för att försvara sig och blir elak på köpet, hur ska man då kunna växa som människa och lära sig något? Om man får kritik man tycker är obefogad så finns det ju sätt att uttrycka det på också. Utan att vara rent elak. Jag säger inte att jag själv är perfekt. Jag gör också fel och sårar människor till höger och vänster. Men jag är väldigt, väldigt sällan taskig med flit. Så, då fick jag det sagt.