Gymnastik

När jag var yngre tränade jag gymnastik i många år. Jag fullständigt älskade den sporten. Tränade jämt och tävlade ofta. Jag var aldrig nöjd utan ville bara lära mig mer, mer, mer. Kom jag tvåa på en tävling så grinade jag och var skitförbannad. Vissa dagar hände det att jag ringde hem till till min tränare och frågade om vi inte kunde träna extra, haha. Stackarn!

Hur som helst så var jag till Lulegymnasternas voltarena idag. Hade fått nys av en bekant om att dom körde träningar på onsdagar för icke-tävlingsintresserade. Det stämde inte riktigt utan flera i gruppen verkade satsa rätt hårt. Men jag fick i alla vara med på ett litet hörn och testa en del grejer. Fick inte volta såklart, eftersom jag inte har licens eller försäkring (hade nog inte kunnat heller, efter 15 års frånvaro, haha), men testade lite rondater och nån flickis med lite hjälp och körde styrke med gymnasterna. Hängde med hyfsat på styrken, vilket jag var förvånad över.

Nu är ju då frågan om man ska försöka sig på att börja om igen. Inte på någon elitnivå såklart, men kanske lite som motion och sen får man väl se. Var rätt blandade känslor att vara där och träna. Dels var det såklart roligt att få testa på igen, och dels var det trist att känna att man tappat så mycket. Fast kanske kommer det snart tillbaka?...Sen känns det också jobbigt att komma in i en grupp och vara "sämst". När jag tränade så var jag ju duktig, och nu så ligger man ju såklart hästlängder efter. Samtidigt skulle det nog vara bra för mig på ett sätt. Att kunna vara med utan att behöva vara bäst, utan att ha så höga krav på mig själv... OM man börjar igen vill säga. Alla grupper verkar ju vara fulla för det första, så inte säkert att jag får någon plats ens om jag vill. Nå, den som lever får se ;)

Lulegymnasternas fina voltarena